Avsaknad av traditioner och appellationer kan vara en tillgång. Titta på USA. Här frodas en vinkultur baserad på vad de själva vill dricka, producerad av det som växer där de bor.
Text: Lena Särnholm
USA brukar ligga steget före Europa, men vad gäller naturvin är det tvärtom. Här tog intresset fart först i början av 2000-talet, när vinbarer började poppa upp i New York och nya importörer tog in hantverksviner från Europa. En av pionjärerna var Jenny Lefcourt på Jenny & Francois Selections. När hon drog i gång 2000 visste knappt någon i New York vad naturvin var.
– USA är ungt vad gäller vin över huvud taget, vi är ett öldrickarland. Vi har inga tunga traditioner så de yngre fattade snabbt tycke för naturvin. ”Hey! This is delicious!”.
Zev Rovine som började importera några år senare instämmer:
– Naturvin är fortfarande en nisch och mindre utbrett här än i Europa, men det växer fort. I dag kan du hitta naturvin i varenda stat.
Men USA vore inte USA om det inte finns original som går sin egen väg. Tony Coturri i Sonoma, Kalifornien, har gjort vin utan tillsatser sedan 60-talet.
Deirdre Heekin på La Garagista
Naturvin görs huvudsakligen i just Kalifornien och i Vermont vid gränsen mot Kanada. I Kalifornien, med en traditionell inställning och dyr mark, är det vanligt att de som gör naturvin köper druvor medan de i Vermont ofta har flera ben att stå på, där vinodling bara är en del av verksamheten. Så jobbar Deirdre Heekin på La Garagista, USA:s ikon på naturvinsscenen.
Deirdre och hennes man drev tidigare en restaurang, och när hon upptäckte att vinlistan mest bestod av naturvin blev hon på amerikanskt vis sugen på att göra eget. Sagt och gjort. 2010 startade de vineriet med uteslutande hybrider – det enda som fungerar i det kalla och fuktiga klimatet i Vermont.
– Druvorna är korsningar mellan vitis vinifera och lokala sorter, framtagna av University of Minnesota och Cornell. De här druvorna är mer resistenta än vinifera, vilket underlättar ett mindre manipulativt jordbruk. Hybriderna speglar helt enkelt vår terroir bäst, säger Deirdre, och berättar att majoriteten av vinodlarna i Vermont kan klassas som ”naturliga” just av den anledningen. De jobbar med druvor som klarar sig bra på egen hand.
– Det finns åtta–nio producenter som arbetar på en mycket hög nivå. Och med hybriderna skapar Vermont en fantastisk modell för framtiden, om man tittar på konsekvenserna av klimatkrisen.
Hybrider kritiseras ofta för att ha en foxy smak. Det är en missuppfattning, hävdar Deirdre Heekin:
– Jag har aldrig förstått termen foxy när det gäller hybridviner. Jag tror att det är en misstolkning av att en av våra vanligaste inhemska sorter heter foxgrape. Den heter inte så på grund av sin smak eller doft, utan för att rävarna älskar den.
Enligt hennes uppfattning kan hybridviner med mycket inhemska vitis labrusca-gener mycket väl ha fruktiga och druviga egenskaper, tillsammans med en viss örtighet.
– Men jag skulle aldrig betrakta det som en djurisk smak. De flesta sorter som vi arbetar med har inte mycket labrusca kvar i sig, så vi ser mindre av den druvigheten.
Hon vänder sig också mot det nedlåtande tonläge som hybrider ofta nämns med.
– De hybrider som vi använder är helt enkelt de druvor som växer i och är knutna till vår region, och som bäst berättar om vårt landskap. De är som alla andra regionala sorter som vi stöter på i andra vinproducerande länder. Vi behöver inte placera hybriderna i en separat kategori.
Vi kommer in på frågan hur det är att göra naturvin i USA, med tanke på landets unga vinhistoria. Är det lättare eller svårare? Är konsumenter och sommelier mer öppna och nyfikna?
Deirdre säger liksom importörerna att naturvin börjar bli populärt, men att det fortfarande är ett litet segment när det gäller den totala försäljningen.
– Men det finns många butiker som fokuserar på naturviner, och många restauranglistor. I USA har vi en mycket aktiv hantverksmässig ölrörelse, och för dem har det varit enkelt att prova vin i samma stil.
– Det blir också mer och mer publicitet om naturvin, vilket är glädjande. Å andra sidan ser vi också att stora, industriella vinhus tar till sig rörelsen och kallar sina viner för naturliga eller clean wines. Det är ett stort problem och förvirrande för konsumenten.
Green washing är dock inget unikt för vinbranschen. I en värld där miljövänligt står högt på konsumentens dagordning vill alla framstå som fläckfria – för att det säljer.
Mycket av det naturvin som dricks i USA tas in från Europa, som har en lång tradition av denna stil. Naturvin är ju inget nytt – det är så som man alltid har framställt vin, fram till 50-talet när vi fick bekämpningsmedel och allehanda teknik som underlättade en storskalig produktion.
I USA odlas det mesta naturvinet i norr och på västkusten, med några producenter i Oregon och Washington. Förutsättningarna skiljer sig dock.
– I Kalifornien har de väsentligt mindre tillgång till mark vad vi har i Vermont. Men det finns kaliforniska producenter som hittar sätt att odla och göra sitt eget vin – de letar upp vingårdar med potential, eller som redan odlas ekologiskt, och köper druvor därifrån, säger Deirdre och jämför med i Vermont:
– Här finns färre vinodlare, så samarbetet mellan jordbrukare och vinmakare är mycket mindre. Vi är snarare både jordbrukare och producenter. I Vermont ser jag att båda modellerna kommer att växa i framtiden. Det vill säga vi kommer även att se fler som köper druvor, som i Kalifornien.
Isabelle Legeron MW, som har tagit sin naturvinsmässa RAW till både New York, Los Angeles och Miami, har följt utveckligen på västkusten på nära håll. Hon var där redan 2014 för att göra research inför sin bok ”Natural Wine”, som sedan dess har kommit i flera upplagor:
– Det är så många fler odlare där i dag. Många av de nya är unga och kommer från andra branscher; de samarbetar, delar källare och utrustning. Men problemet är fortfarande att hitta vingårdar, så de får jobba med de druvor som de får tag i.
Evan Lewandowski
En som har jobbat sig upp med nybyggaranda är Evan Lewandowski. Han hade en dröm om att göra vin i Utah, men bor nu i Kalifornien och vinifierar allt från hundraårig grenache gris till riesling, touriga naçional och cortese; den sistnämnda italienaren låter han ligga sex månader på skalen.
– Jag har inte gett upp min dröm om att göra vin i Salt Lake City, men just nu fokuserar jag på Kalifornien där jag har turen att samarbeta med duktiga vinodlare.
Ett par vingårdar sköter han själv, andra följer han under säsongen och köper den skördade frukten. Som inflyttad bekräftar han problemet med markpriserna:
– Tröskeln att komma in i den kaliforniska vinvärlden är hög om du inte är född här eller har ärvt land. Kostnaderna är enorma.
Evans viner heter Ruth Lewandowski och han körde i gång 2012. I Salt Lake City.
– Jag har alltid drömt om att en dag plantera druvor där, så jag tänkte att även om jag inte hade tillgång till frukt av hög kvalitet (eftersom det inte finns särskilt många hektar planterade), kunde jag börja med att köpa frukt från Sonoma och Mendocino och vinifiera i Utah.
Det var lättare sagt än gjort. Långa transportsträckor och en mardrömslik logistik med att flytta tankar gjorde att han lade projektet på is efter sex år.
– Tomma tankar åt det ena hållet, fulla åt det andra två månader senare…Dessutom höll jag på att växa ur vineriet och behövde antingen renovera eller hitta ny lokal. Det var ett tecken på att flytta all produktion till Kalifornien, säger han men tillägger att drömmen om att en dag plantera vinrankor i Utah inte alls är död. Tvärtom.
– Vi håller på att sätta ihop ett bra team här i Kalifornien som kan göra det möjligt för mig att åka till Utah oftare, så att jag så småningom kan plantera lite där.
Han bekräftar problemet med att köpa egen mark på USA:s västkust.
– Det är alldeles för dyrt om du inte har vuxit upp här och ärvt egendom. Men genom åren har jag skapat bra relationer med vingårdsägare och får nu förvalta en del mark. Då har jag mycket större kontroll över vad som händer, vad gäller odlingskvalitet och vilka volymer jag har tillgång till.
– Det är en modern kalifornisk gyllene medelväg mellan att äga och att köpa från en odlare. Tre vingårdar som jag arbetar med sköter jag tillsammans med en partner, de andra tre ägs och odlas av mycket goda vänner.
Evan jobbar med druvor med vitt skilda ursprung, såsom Italien, Portugal och Frankrike. Han känner sig inte låst till ursprungsländernas vinifikationssätt, även om han så klart inspireras.
– Varje odlare i mitt sortiment har gjort ett klokt val när det gäller druvsorter. De har tittat på sambandet mellan klimat och jordmån, och valt druvor som passar.
I vineriet har Evan sedan friheten att blanda på kreativt sätt, och vinerna får ett tydligt Nya världen-uttryck med en säregen intensitet.
Och vinerna säljer, oavsett pris och komposition. För att citera Isabelle Legeron MW, som ser en stor törst och potential för naturvin i USA. Och en annan öppenhet jämfört med i Europa.
– Amerikaner är generellt mindre priskänsliga. Gillar de något är de beredda att betala för det, och det gäller även viner gjorda av hybrider.
Naturvin - The Sound of Soil 