Branschmöte för kvinnor i Georgien

Text & foto: Lena Särnholm

Sharrol Mukendi-Klaas från Kapstaden gör sin första resa utanför landet. Marina Revkova var bästa sommelier i Ukraina 2020 och lyckades lämna landet kriget till trots. Women in Wine Expo 2022 i Georgien samlade 75 kvinnor från 15 länder – alla med sin historia.

– Make wine, not war. It’s much easier.

Det är oundvikligt att Marina Revkovas tal med rubriken ”Wine and war” är det man minns bäst från konferensen på Lopota Lake Resort & Spa i östra Georgien i början av maj. Hon kom från kriget i Ukraina, där vänner och familj är kvar, och visade foton från Slivino Family Winery som fått bomber nerkörda mellan vinrankorna.

– Vi hade runt hundra vingårdar för kriget. Hur många som finns kvar är det ingen som vet, berättar hon.

Det är ingen slump att Marina går upp sist av oss tre som ska tala under rubriken ”Changing the narrative”. Det hade inte känts vidare respektfullt att berätta om stockholmares syn på georgiskt vin efter hennes historia.
När vi senare under lunchen diskuterar just turordningen vrids perspektiven och jag känner att konferensen kommer att ge erfarenheter för livet. Någon vid bordet bredvid säger: ”Känn inte så. Vi har alla vår vardag att tackla och leva med.”

Women in Wine Expo är en konferens för kvinnor i vinbranschen, grundad av Senay Ozdemir. Vi kommer från alla delar av grenverket – vinmakare, journalister, barägare, sommelier, importörer, marknadsförare… Med vin och kön som gemensam nämnare finns mycket att diskutera, och glädjande nog står sexism inte på agendan. Det är en ofrånkomlig otidsenlig realitet, men för att inte fastna i problematik behöver man också blicka framåt; utbyta erfarenheter, stötta varandra och se möjligheter. Som Marina Revkova poängterade:

– Vin har inga gränser. Särskilt inte efter några glas…

Därmed var isen bruten och vi alla jämbördiga, ”bortskämd svensk” (min känsla) som mörkhyad kvinna från Sydafrika med ambition att öppna en egen vinbar.

Det sägs att ”inget ont som inte har något gott med sig”, och vad gäller kvinnor och vinmakning är ordspråket högst relevant. På grund av den historiska mansdominansen har kvinnor som vill göra eller sälja vin tvingats hitta alternativa, kreativa lösningar. Detta kan också vara en fördel – nätverket blir större och man tänker bredare och friare. Ett exempel här i Georgien är Baia Abuladze som gör vin i qvevri i Imereti. Många förknippar annars qvevri med regionen Kakheti längre österut. Baia har 14 qvevri och satsar även på vinturism, vilket hjälper till att sprida ryktet och hennes namn. Baias viner finns sedan en tid även Sverige.

En annan imponerande kvinna som vi mötte på konferensen är Nino Meris, som inte bara gör vin utan även har en vinbutik och bar i centrala Tbilisi. Nino tar emot i den långsmala butiken och visar runt innan vi sätter oss till bords och provar vin tillsammans med ett aldrig sinande flöde av georgiska läckerheter.

– Jag är stolt över att kalla mig en georgisk kvinnlig vinmakare. Det är bara jag och min mamma som jobbar med vinerna – ingen man kommer in i vinkällaren under framställningsprocessen.

Att många kvinnor i Georgien gör naturviner bidrar också till uppmärksamheten, då det är ett stort internationellt intresse för den typen av vin. Kanske är det kvinnorna som får världen att upptäcka georgiska viner på allvar?

Naturviner en masse i Angers

Vinmässor tenderar att vara rätt stela tillställningar. I alla fall i Sverige. I Frankrike, i Angers i Loiredalen, är det andra regler som gäller. Här är vinproducenterna lika intresserade av att testa varandras viner som att låta spekulanter få sig ett smakprov.

Vi passade på att åka ner i februari när den vinintresserade verkligen får sitt lystmäte. Den etablerade mässan har skapat ringar på vattnet; de producenter som inte känner sig hemma i det storskaliga har startat egna mässor vid sidan av. I klart mer passande lokaler. I en gammal kyrka har Sebastien ”Babass” Dervieux samlat sina vänner som skyr besprutningsmedel som pesten (mässan huserar nu i en nästan lika charmig byggnad på andra sidan torget); i Greniers Saint-Jean, en lagerbyggnad från 1188 med högt till tak och synliga bjälkar, håller en annan naturinriktad grupp till.

Och vinerna? Större spännvidd kan man knappast tänka sig. Klingande fräsch och fruktdriven champagne från Fleury till ofiltrerad chenin från Coulée de Ambrosia. Rustika röda med drickbara tanniner. Mousserande cabernet sauvignon (!) från en kommande stjärna, Gar’O’Vin. Kom ihåg var ni läste namnet först.

Angers3

Störst bestående intryck detta mitt premiärår 2013 var ändå ett vin från Georgien: Iago Bitarishvilis orange vin med sex månaders skalkontakt, lagrad i amfora, så kallade qvevri. Allt som allt görs 3000 flaskor per år. Kanske inget vin att mingla med före middagen, men absolut en dryck som får dig att fundera på vad ett vin verkligen är. Och vad det är vi släpar hem från Systemet.

Angers4

Jag skulle önska att alla någon gång fick träffa en av dessa vinbönder, höra dem berätta om sina vedermödor och omsorger, prova vinet tillsammans med dem och få en förståelse för varför det smakar som det gör. Sedan finns det ingen väg tillbaka till butiken med den gröna skylten.

// Text och foto: Lena Särnholm