Wellington stillar ditt begär

Wellington
Wellington, på George Street, Edinbourgh

Ska jag, ska jag inte?

Det är lite ambivalent, det här med att ha en blogg om mat, dryck och resor. För vem vill egentligen avslöja sina smultronställen?

Risken är att nästa gång du kommer dit hänger grannen där. Kul.

Men ändå. Lite kan man unna sina medmänniskor. Och när det gäller Edinburgh och kaffe behövs det verkligen guidning.

Jag trodde att jag såg i syner, men jodå – det finns två (två!) Starbucks på George Street, huvudgatan med rykte om sig att vara lite förmer än andra men är förvånansvärt kort i rocken.

År efter år grymtade vi om att det inte fanns något gott kaffe här, men så en dag fastnade blicken på den hemmasnickrade trottoarprataren som frestade med ”Fresh scones, baked every day”. Att de inte skriker ut vad de verkligen är bra på är för mig en gåta.

Hit går du för att få din koffeinkick. På morgonen. Efter lunch. Några timmar senare, när armarna värker av tunga shoppingpåsar. Och har du tur hinner du med en sista sipp innan de stänger.

Du som reser till Edinburgh: Lägg namnet Wellington på minnet, och håll ögonen öppna på en källarlokal mitt emot Starbucks (en av dem…) på George Street. Beställ en flat white och världen stannar upp för en liten stund.

// Text och foto: Lena Särnholm

Ta listor med en nypa salt

Det finns listor på allt. Om allt. Alla medieaktörer med självaktning måste hålla sig med en lista i dag. Men hur tillförlitliga är de egentligen? Vad vet de som sätter betygen? Och vilka är de, de med makt att döma?

Michelinguiden har länge varit ifrågasatt, men klarar sig tack vare en osedvanligt stark status från fornstora dagar. De var ändå först.

I dagarna kom White Guide, Sveriges motsvarighet till Michelin, med sin lista över caféer. En gedigen uppräkning, idel kända namn. Men det är inte utan att man undrar… Ta exemplet Trosa. Den lilla ortens rikskända konditori kommer på nionde plats – i Sverige. Är det motiverat? Den som har smakat på kaffe hos Hannas, ett par hundra meter bort, är inte så säker. Hannas har tre bord inomhus och tar inte kort. Men kaffe kan de. Och service.

När vi ändå är i gång: Åsgatan 2 i Järna, undanknuffat i en gammal butik i slänten ner mot pendeltågsstationen. Här stannar du så ofta du har vägarna förbi. De bemästrar konststycket att hålla balansen mellan espressons syra och mjölkens krämighet – detta trots att de tvingas klara sig utan Järnamjölk sedan mejeriet brändes ned.

Och i Stockholm: Lilla Caffelini i Gamla stan, hålet i väggen där Filicori-certifierade Christer serverar kaffe till italienare som är beredda att dö för en proper kopp.

Eller Italiano Cafe inte långt från Stureplan, där blandningarna har fått namn efter farmor Rosa, pappa Angelo och farbror Pino.

Listor är väl bra, som riktlinjer för att inte helt köra i diket. Men någon bibel, det är de inte.

Text: Lena Särnholm

Koffeinkick i London

Apropå kaffe. Vi backar bandet en vecka, tillbaka till RAW i London.

Än en gång var vi på vinmässa och blev golvade av – kaffe. Som nödvändigt vätskeombyte fanns Coleman Coffee Roasters på RAW. Verkligen välkommet. När jag beställde min tredje (!) flat white för dagen fick jag ett snett leende tillbaka. Minen hos baristan kunde bara tolkas på ett sätt: ”Är du här för vinet eller för kaffet?”.

Ett hett tips ni som ska till London: kolla upp www.colemancoffee.com

// Text: Lena Särnholm

London kan kaffe

London slutar aldrig att överraska. Du åker på en vinmässa och faller i trans för – kaffe. På The Real Wine Fair fanns inte bara över 170 vinmakare. Där fanns också passionerade, individuella pop up-restauranger som Duck Soup och ett försynt café med en vintunna som enda bord. Men vilket café. Och vilket kaffe. För nästan halva priset mot en vulgärt stor latte i Stockholm fick du en flat white som bara fanns ett sätt att attackera. Att svepa direkt.

Bakom spakarna stod killarna från Caravan Coffee, som normalt håller till vid Exmouth market (de ska också öppna/har öppnat vid Kings Cross). Caféet startades för några år sedan av Miles Kirby, tidigare huvudansvarig på en annan favorit i Marylebone, brunchpärlan The Providores. Caravan köper in råa kaffebönor från små plantager och rostar själva, varje dag. Inte att undra på smaken är to die for.

www.caravanonexmouth.co.uk

// Lena Särnholm